Laglapsus hotar allemansrätten

I nr. 4/2012 av facktidningen Turism&Resor har jag skrivit om  de märkliga turerna kring lagreglerna om s.k. olaga skyltar som Privat område, Tillträde förbjudet och liknande som avhåller eller skrämmer bort folk från områden där allemansrätten gäller. Reglerna var tämligen klara i naturvårdslagen, men när de 1999 skulle föras över till den nya miljöbalken kom en olycklig formulering med i lagtexten, uppenbarligen av misstag. Allemansrätten försvagades kraftigt utan att någon verkade veta om det. Jag informerade tidig bl.a. Naturvårdsverket om detta och har skrivit om det i olika sammanhang och tagit upp det på kurser och föreläsningar. Nu 12 år senare har Naturvårdsverket på regeringens uppdrag utrett frågan, och föreslagit att lagtexten ändras till den betydelse som avsågs i Naturvårdlagen. Hur kan ett misstag i en lagtext av avgörande betydelse för allemansrätten passera igenom hela lagstiftningsprocessen utan att någon upptäcker det? Och varför har det tagit 12 år att åtgärda?