Naturvårdsverket har redovisat regeringsuppdraget att ta fram en långsiktig strategi för att kommunicera ”vad man får och inte får göra med stöd av allemansrätten”. Om det har jag skrivit i nr 1/2017 av Fritid & Park i Sverige. Jag tycker att uppdraget är otydligt formulerat. Eftersom innehållet i allemansrätten inte finns beskrivet kan den inte ge stöd för vad man får och inte får göra. Stöd för vad man inte får göra finn i omgivande lagar. Det hade varit bättre med ett uppdrag om hur allemansrätten ska kommuniceras i ett vidare perspektiv. Nu handlar det mest om olika sätt at informera om vad som gäller, och vilka organisationer som ska få medel för att ta fram information om allemansrätten. Risk finns att informationen blir spretig och mer förvirrande än klargörande. Den strategi som togs fram på Naturvårdsverket under 1990-talet var tydlig med att Naturvårdsverket ansvarade för innehållet i informationen, som togs fram i samråd med berörda myndigheter och organisationer. Men med Naturvårdsverket som avsändare.
Hur ska allemansrätten kommuniceras?
Lämna ett svar