Författararkiv: Ingemar Ahlström

Hur ska allemansrätten kommuniceras?

Naturvårdsverket har redovisat regeringsuppdraget att ta fram en långsiktig strategi för att kommunicera ”vad man får och inte får göra med stöd av allemansrätten”. Om det har jag  skrivit  i nr 1/2017 av Fritid & Park i Sverige.  Jag tycker att uppdraget är  otydligt formulerat. Eftersom  innehållet i allemansrätten inte finns beskrivet kan den inte ge stöd för vad man får och inte får göra. Stöd för vad man inte får göra finn i omgivande lagar. Det hade varit bättre med ett  uppdrag om hur allemansrätten ska kommuniceras i ett vidare perspektiv. Nu handlar det mest om olika sätt at informera om vad som gäller, och vilka organisationer som ska få medel för att ta fram  information om allemansrätten.  Risk finns att informationen blir spretig och mer förvirrande än klargörande. Den strategi som togs fram på Naturvårdsverket under 1990-talet var tydlig med att Naturvårdsverket ansvarade för innehållet i  informationen, som togs fram i samråd med berörda myndigheter och organisationer. Men med Naturvårdsverket som avsändare.

Annonser

Allemansrätt för lst Blekinge

I april hade jag en heldagsutbildning om allemansrätten på uppdrag av länsstyrelsen i Blekinge  län. Länsstyrelserna har ju i regleringsbrevet fått i uppdrag att samordna och leda det regionala arbetet med att förverkliga  friluftspolitiken där allemansrätten utgör grunden. Det kräver inte bara  god kunskap om allemansrättens tolkning och om de lagar som omger den. Det kräver också en fördjupad förståelse för allemansrättens förutsättningar, inte minst av hur den påverkas av samhällsutvecklingen. Ska man försvara allemansrätten måste man också känna till hoten mot den. En viss frustration kunde märkas över oklarheterna om vad som gäller för skyltning i naturen.

 

Underlag skyltstandard

Den s.k. Friluftsstandarden från 1970 om skyltning för sport, friluftsliv och turism upphävdes 2004 eftersom ingen myndighet sett till att upprätthålla den. 2005 fick jag i uppdrag av naturvårdsverket  att förbereda ett återupplivande och utvecklande av den 35 år gamlas standarden för anpassning till 2000-talet. Tillfället  kunde inte varit bättre;  kunskapen om standarden var dålig och utvecklingen av friluftliv och naturturism hade inte kommit igång på allvar. Då fastnade projektet på naturvårdsverket. Efter sex års handläggande beslutade naturvårdsverket 2012 att inte återuppta arbetet med standarden. Nu finns inga rekommendationer för skyltning för sport, friluftsliv och turism, utom till viss del för lagskyddad natur. Sport, friluftsliv och turism är alltmer gränsöverskridande där en nationell samordnad och konsekvent skyltstandard är en självklarhet, och har stor betydelse för tillgänglighet, säkerhet och rättssäkerhet. Sedan 2012 arbetar jag på att försöka finansiera fortsättningen på det arbete jag påbörjade 2005: Underlag för rekommendationer för skyltning för sport, friluftsliv och turism anpassade för nutid och framtid – inte för 1960-talet.

Allemansrättsvandring på Björkö

Förra sommaren ledde jag en  promenerande  föreläsning om allemansrätten ute i naturen.  Det  var Björkö-Arholma hembygdsförening som inbjöd till en vandring i folkbildningens tecken. Mycket prat och diskussioner blev det om tomt och hemfrid, stängsel och skyltar, strandskydd och vattenskotrar, enskilda vägar och ridning, tältning och eldning och mycket mer. Inspirerande och kul.