Kategoriarkiv: Artiklar och texter

Fler skylthaverier

I de båda facktidningarna Turism&Resor Hit&Dit och Fritid&Park skrev jag under hösten om de märkliga turerna  kring s.k. olaga skyltar i samband med miljöbalkens införande 1999. En av Naturvårdslagens viktigaste  paragrafer om s.k. olaga skyltar  för att värna om allemansrätten degraderades till en särskild lag om gaturenhållning och skyltar, och blev i stället ett hot mot allemansrätten. Efter tolv år har Naturvårdsverket nu på regeringens direktiv föreslagit förändringar. Men det finns fler skylthaverier där myndigheterna tagit lång tid på sig att reagera. Jag skriver om det i nr.6 av tidningen Fritid & Park.

Annonser

Dålig koll på olaga skyltar

På regeringens uppdrag har Naturvårdsverket gjort utredningen Tillträde förbjudet om 5§ i Lag om gaturenhållning och skyltning. Där hamnade reglerna från naturvårdslagen om förbud mot skyltar av typen Ej tillträde, Privat mark och liknande i samband med miljöbalksutredningen 1999. Men lagtexten ändrades så allemansrätten försvagades utan att någon upptäckte det. Jag upptäckte det när jag skrev min förra bok om allemansrätten och skrev också om det i boken. Eftersom inget hände skrev jag om det även i min senaste bok. Nu har jag skrivit om det i septembernumret av Fritid & Park i Sverige med anledning av Naturvårdsverkets utredning Tillträde förbjudet. Att det tog 12 år innan regeringen ger Naturvårdsverket i uppdrag att rätta till  misstaget är illa. Under den tiden har man utan risk för efterräkningar kunnat hålla folk borta från allemansrätten med hotfulla skyltar.

Laglapsus hotar allemansrätten

I nr. 4/2012 av facktidningen Turism&Resor har jag skrivit om  de märkliga turerna kring lagreglerna om s.k. olaga skyltar som Privat område, Tillträde förbjudet och liknande som avhåller eller skrämmer bort folk från områden där allemansrätten gäller. Reglerna var tämligen klara i naturvårdslagen, men när de 1999 skulle föras över till den nya miljöbalken kom en olycklig formulering med i lagtexten, uppenbarligen av misstag. Allemansrätten försvagades kraftigt utan att någon verkade veta om det. Jag informerade tidig bl.a. Naturvårdsverket om detta och har skrivit om det i olika sammanhang och tagit upp det på kurser och föreläsningar. Nu 12 år senare har Naturvårdsverket på regeringens uppdrag utrett frågan, och föreslagit att lagtexten ändras till den betydelse som avsågs i Naturvårdlagen. Hur kan ett misstag i en lagtext av avgörande betydelse för allemansrätten passera igenom hela lagstiftningsprocessen utan att någon upptäcker det? Och varför har det tagit 12 år att åtgärda?

Intryck från Vildmarksmässan

I nummer 2 av tidningen Fritid & Park i Sverige skrev jag om årets Vildmarksmässa. Som vanligt var det en blandning av vilt, lungt och lagom. Jag tyckte att man kunde skönja några trender. Det enkla vardagsnära friluftslivet har fått större uppmärksamhet i den rådande folkhälsotrenden. Cykeln är rejält på rull, inte bara till och från jobbet och i övrigt i vardagstrafiken. Terrängcykling kommer starkt i regionala satsningar,  bl.a. som ett led i arbetet med att förlänga säsongen i fjällanläggningarna där barmarkspisterna nu används för ”downhill”. Även paketerat cemestercyklande med inriktnng på stilla upplevelser längs vackra vägar säljer. Löpning är en annan trend på rejält uppåtgående, och där ”barforalöpning”  är en trend i trenden med särskilda barfotaskor. Barfotalöpning utan skor är ingen bra affärsidé.

Utredning om allemansrätten

Synpunkter på utredningen Allemansrätten och dess framtid.

Naturvårdsverket har finansierat en utredning Allemansrätten och dess framtid.  Utredningen gick inte ut på remiss, men man hade möjlighet att lämna synpunkter via Naturvårdsverkets hemsida. Jag lämnade mina synpunkter i  form av artiklar i facktidningarna Fritid&Park i Sverige, och Turism&Resor. Det var en omfattande utredning. Men jag tycker att den saknade det viktigaste; frågan om vad som är problemen, varför och hur ska de lösas.   Jag saknade också något om det allvarliga hinder för allemmansrättlig tillgänglighet som beror på  brister när det gäller skyltning i naturen. I utredningen föreslogs en ombudsman för allemansrätten som ska bevaka, dokumentera och följa utvecklingen på allemansrättens område. Onödigt, tycker jag. Det borde kunna skötas av de myndigheter som på olika nivåer redan har ansvaret för friluftsliv och turism och därmed allemansrätten.

Säker cykling i Vårdguiden

Nu cyklas det i Stockholm ”som aldrig förr”.  Det är trångt på cykelbanorna , och kan gå riktigt illa om man inte är på alerten och visar hänsyn. I trafiken måste man kunna lita på varandra.  Även om det bästa med cykling är friheten, så är man inte befriad från lagar och regler. Inför förra cykelsäsongen skrev jag i  landstingets tidning Vårdguiden om vad man kan göra själv som cyklist för att minska risken för olyckor. Jag hoppas att många cyklister läste artikeln. Man behöver till exempel inte välja de hårdast trafikerade och mest luftförorenade huvudgatorna.  Ofta finns trevligare och säkrare alternativ, ibland också snabbare än huvudgatorna.  Det visade en utredning om alternativa cykelvägar som om jag gjorde för en del år sedan. Skulle ändå olyckan  vara framme är man glad för cykelhjälmen, för då  hinner man inte ta emot sig med händerna. Vad man tar emot sig med och vad som då händer berättade Bo Michael Bellander för mig.  Han är neurokirurg på Karolinska Sjukhuset i Solna. Kort sagt: Glöm inte cykelhjälmen!

Framtidens Friluftsliv kräver nytänkande

Regeringen lämnade förra året en proposition om framtidens friluftsliv. Det är breda perspektiv, stora ambitioner och beaktansvärda mål. Ledord är allemansrätt, tillgänglighet, samordning och helhetssyn. Sedan gäller bara att mål, visioner och ambitioner ger avtryck i verkligheten. I det avseende är jag bara försiktigt optimistisk. Om man ska gå in i framtiden måste man först sluta gå baklänges, eller åtminstone inte stå still. En titt i backspegeln tror jag vore bra innan man drar i väg i full fart framåt. 

Naturvårdsverket ska samordna och tydliggöra olika myndigheterts delansvar för friluftslivet, och kommunerna har ett stort ansvar för planering och genomförande. Men det räcker inte att samordna och peka ut kommunernas ansvar. Det måste till förändringar, nytänkande och kompetensutveckling om det ska bli något.  Det är inte fint att säga Vad var det jag sa!. Men ibland är det svårt att låta bli. Det som regeringen nu ger Naturvårdsverket i uppdrag att genomföra pekade jag  redan 1984  ut i Naturvårdsverkets egen  årsbok som en av de viktigaste uppgifterna för Naturvårdsverket.  I förra årets första nummer av Fritid & Park i Sverige skrev jag om  propositionen Framtiden friluftsliv.  Jag tar också upp några saker som jag tycker borde ha fått lite större utrymme med tanke på framtidsperspektivet.