FÖRSTA INTRYCKET VIKTIGT
Vägvisare, skyltar och anslagstavlor är ofta det första en besökare möter vid ett friluftsområde eller en turistanläggning. Skyltningen är områdets ansikte utåt. Skyltning för sport, turism, naturvård och friluftsliv har stor betydelse för tillgänglighet, trygghet, säkerhet och rättssäkerhet. Vägledande för skyltningen har varit den s.k. Friluftsstandarden i Svensk Standard SIS och Naturvårdsverkets tillämpningsanvisningar från 1969 resp. 1972. Ändå har kunskapen om skyltning och standardens tillämpning allmänt sett haft stora brister. Jag representerade Naturvårdsverket i SIS´berörda kommittéer. På 1980-talet uppvaktade jag Storstockholms norrkommuner om ett pilotprojekt för samordnad och enhetlig skyltning i en av Storstockholms gröna kilar. På 1990-talet försökte jag få igång ett motsvarande projekt i en av Sveriges mest välbesökta turistdestinationer.
”Helt, rent och rakt” är mottot för förvaltningen i Tyresta nationalpark.
SVERIGE HAR TAGIT NER SKYLTEN
När Naturvårdsverket 1969 tog initiativ till skyltstandarden hörde man internationellt sett till föregångarna på området. 1981 beslutade Naturvårdsverket att standarden med tillämpningsanvisningar skulle utvärderas och utvecklas. Med omorganisationer, ändrade myndighetsinstruktioner och oklarheter om friluftsansvaret tappades ansvaret för standarden bort. När inget hände i SIS kommittéer på 20 år upphävdes skyltstandarden 2004. Naturvårdsverket återupptog arbetet 2005, men efter utlokalisering av ansvarig enhet till Östersund året därpå blev projektet liggande. I juli 2012 beslutade Naturvårdsverket att inte återuppta arbetet med skyltstandarden, och inte heller finns någon annan vägledning. Sedan 15 år är nu Sverige enda land i Norden som inte har en nationell standard eller vägledning för skyltning för sport, frilufsliv och turism. Jag kan ta fram det underlag som krävs för en nationell vägledning/standard för friluftsskyltning, innan det definitivt är för sent.
VARNING FÖR TJUREN!
Du har säkert stött på dem; skyltarna som får dig att känna dig ovälkommen i naturen. De reglerades tidigare i naturvårdslagen, men fördes vid miljöbalkens tillkomst 1999 över i en särskild lag. Genom ett omedvetet misstag blev lagändringen ett allvarligt hot mot allemansrätten utan att någon kände till det. Jag upptäckte det 1999 i arbetet med min förra bok om allemansrätten och talade om det för Naturvårdsverket. Jag har nämnt det i mina två senaste böcker, tagit upp det i föreläsningar och skrivit om det med förslag till ändring i lagtexten. Men det dröjde ända till för ett par år sedan innan Naturvårdsverket fick regeringens uppdrag att föreslå ändring av lagen. Uppdraget har redovisats i Naturvårdsverkets rapport Tillträde förbjudet. Men man förstod ändå inte vad det var som gick fel.
Förut förbjuden, nu tillåten men snart förbjuden igen.
allemansratten.wordpress.com 